Modern teknik vid karframställningen
Ingvar Svanberg med sin tjeckiske medhjälpare Zdenek Rajnosek. Foto: Kartsam
När de förhoppningsvis 20 000 O-Ringendeltagarna anländer till O-Ringen och Halmstad 2012 väntar helt nya kartor att springa de fem etapperna på. Kartorna är framtagna på det senaste sättet som finns för att åstadkomma bra kartor. O-Ringentidningen har träffat kartritarna för att ta reda på hur arbetet med att ta fram en O-Ringenkarta går till.
Det är Kartsam som fått det exklusiva uppdraget att framställa O-Ringens kartor för O-Ringen Halland 2012. Kartsam består av Ingvar Svanberg, Christer Carlsson samt även nu tjeckiske Zdenek Rajnosek.
Kartorna trycks numera nere i Tjeckien.
– Vi började med Nyårsåsen i slutet av augusti -10. Arbetet pågick hela hösten, men sedan kom snön och den låg för djup under december–trettonhelgen. Då stack vi emellan med Haverdalskartan som var färdig i februari, trots kyla på ner mot -18° och otroligt isiga stigar. Därefter åter till Åsen, som blev klar i mitten av april i år, berättar Ingvar Sandberg.
– Därefter började vi med Galgbergsområdet. Simlångsdalen som nyrekades till SM 2007 håller just nu på att ses över. Därtill kommer lite sprintkartor i Halmstad, sedan kanske lite träningsområden, fortsätter Ingvar.
Det är ett ganska stort område som vi ska gå över, då det är tre olika kartområden det gäller. Det blir många kvadratkilometer som ska kartläggas. Tidsåtgången vid rekognosering ligger på ca 70 timmar per kvadratkilometer.
– Hur långt vi går under den tiden har jag grunnat på många gånger, men jag tror det kan bli mellan 5 och 10 km om dagen, dvs ca 75 mil/kvkm, funderar Ingvar.
Kanske är den sammanlagda ytan för O-Ringenkartorna hela 40 kvadratkilometer, så det blir åtskilliga mil man tillryggalägger, säger Ingvar.
Har redan arbetet ett år
– Vi började med Nyårsåsen i slutet av augusti -10. Arbetet pågick hela hösten, men sedan kom snön och den låg för djup under december–trettonhelgen. Då stack vi emellan med Haverdalskartan som var färdig i februari, trots kyla på ner mot -18° och otroligt isiga stigar. Därefter åter till Åsen, som blev klar i mitten av april i år, berättar Ingvar Sandberg.
– Därefter började vi med Galgbergsområdet. Simlångsdalen som nyrekades till SM 2007 håller just nu på att ses över. Därtill kommer lite sprintkartor i Halmstad, sedan kanske lite träningsområden, fortsätter Ingvar.
Många mil i benen
Det är ett ganska stort område som vi ska gå över, då det är tre olika kartområden det gäller. Det blir många kvadratkilometer som ska kartläggas. Tidsåtgången vid rekognosering ligger på ca 70 timmar per kvadratkilometer.
– Hur långt vi går under den tiden har jag grunnat på många gånger, men jag tror det kan bli mellan 5 och 10 km om dagen, dvs ca 75 mil/kvkm, funderar Ingvar.
Kanske är den sammanlagda ytan för O-Ringenkartorna hela 40 kvadratkilometer, så det blir åtskilliga mil man tillryggalägger, säger Ingvar.
Foto: Kartsam
Tekniska hjälpmedel underlättar
Orienteringskarttillverkningen med dagens teknik sker i några olika faser, men har rationaliserats betydligt i takt med den snabba utvecklingen med de tekniska hjälpmedlen man har. Till sin hjälp använder man nu laserscannade underlag som gjorts från luften med hjälp av flygplan. Detta har blivit en otrolig hjälp med de exakta höjdkurvorna.
Flygburen laserscanning
– Laserkurvorna som är matematiskt exakta, ligger med en halv meters ekvidistans, och måste slätas ut och snyggas till, och förstås ritas där löparen uppfattar att de ligger. Det är lika mycket jobb som tidigare, men nu VET vi var de finns, förklarar Ingvar.
– Även i tätaste granskog, beståndsgränser och där det är olika höjd på skogsbestånden går de att utskilja. I princip varje enskilt träd går att se i handdatorn vilket också är en otrolig hjälp! Och till skillnad från ortofoto så finns inga trädskuggor, så vi ser gläntor ner till någon meters storlek. Alla övriga detaljer får vi lägga in som vanligt, fortsätter Ingvar.
Vid laserflygningen är planen utrustade med gps vilket är förutsättningen för att allt ska hamna på rätt ställe. Laserscanningen görs nu över hela Sverige och ska vara färdigt under 2012. Detta för att få fram en korrekt höjddatabas över hela landet, vilket är viktigt för att kunna förutse översvämningskatastrofer mm. Det blir denna scanning som kommer att bli orienteringskartornas grundmaterial i framtiden, eftersom den gamla flygfotografering försvinner.
Ett under att man kan bomma
Den moderna utrustningen följer förstås med ut i skogen med GPS-mottagare och handdator. Med dessa hjälpmedel läggs stenar och bäckar som finjusteras in, samt mycket mer. Dagens kartor är så otroligt bra och lätta att läsa. Det är nästan ett under att man ändå kan missa kontrollpunkten.
– Elitlöpare i full fart noterar bara en bråkdel av det vi lagt in på kartan – de läser bara med det han eller hon behöver. Nu är inte alla elitlöpare, så de övriga är glada att få en detaljerad karta i handen, där de kan se var de befinner sig. Då är det viktigt att kartan stämmer med beskrivningen av terrängen, säger Ingvar.
70 års erfarenhet
Att vara kartritare på heltid kräver både rutin och kunskap, vilket både Ingvar och Christer har. Som kartritare har de varit verksamma 40 respektive 30 år. Tillsammans har de ritat över flera hundra kartor. Så O-Ringens deltagare 2012 kan se fram emot mycket välritade kartor, och några bortförklaringar om bommade kontroller och att kartan inte stämmer kan vi knappt tänka oss.
– Man kan tycka att man som kartritare inte ska få springa en OL-tävling på samma kartblad som man varit med och ritat. Detta tål att diskuteras och man får se till vilken status vederbörande har som löpare. Är man en normal motionär så tycker jag det är ok, men om man är elitlöpare så är det en annan sak, då kommer det in lite mer om terrängkännedom o.s.v. Men har man ritat så mycket kartor så är det inte troligt att man kommer ihåg så mycket. Det är som vilket jobb som helst – man minns bara det fina, kommenterar Ingvar.
Inte bara solsken
Vi ska ge våra kära kartritare i landet en liten tanke. Det är inte alltid som solen skiner, många gånger är det regnigt och blött. Myggen ilar runt huvudet, svetten rinner och flugorna kommer i stora skaror. För att inte tala om de besvärliga älgflugorna som är så svåra att ta bort. Som tur är så besväras vi endast om hösten av dessa djur. Sedan har vi den lilla rackaren fästingen som envist biter sig fast.
Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.
Tack för att ni har ett sådant intresse för ert yrke, trots besvären runt er, kan ni ge oss så fina kartor som vi får orientera på, ännu en gång TACK.
KOMMANDE ÅR »
Resultat från årets tävlingar och tidigare års resultat.
Interaktivitet
Copyright © 2012 O-Ringen. Alla rättigheter förbehålls. Publiceringsverktyg: SiteVision