Krönika: Efter O-Ringen Hälsingland 2011

Nu ska inte den här krönikan handla om det som komma skall, men kanske är det ändå ett väldigt bra betyg till årets arrangör att jag gör precis så här. Blickar framåt. Längtar till nästa orienteringsäventyr av världsklass.

Alldeles innan O-Ringen drog igång skrev jag en krönika om Folkfesten som får ta sin tid. Jag hyllade det faktum att deltagarna har en hel vecka på sig att ta del av utbudet.

Nå. Vad hann du med under din O-Ringenvecka?

Jag har hunnit med fem etapper i klassen O-Ringen Challenge. Skrattat åt mina dumdristigheter i skogen. Fått till åtminstone en etapp som kändes som ”där satt den!”. Gråtit av smärta och uppgivenhet. Skrattat igen. Utforskat Hälsingland. Hittat min favoritrestaurang på O-Ringentorget. Stått på startlinjen tillsammans med Charlotte Kalla. Träffat alla de där vännerna som jag träffar allt för sällan numera.

Trots att äventyret pågick i en hel vecka får jag erkänna att jag var lite stressad ibland, men stressen var i allra högsta grad positiv. Ni vet, när det bara rullar på och helt plötsligt är det fredag och folk börjar antingen att packa ihop och bege sig därifrån eller ladda för den sjätte etappen som kan se ut på lite olika sätt.

Vi fick besök av ett hejdundrande ösregn, men visst är det de soliga dagarna från O-Ringen Hälsingland 2011 vi tar med oss?

Text: Mia Hellström