Träningsskolan del 4

Lena och Williams träningsskola

För landslagslöparna så är världscupen i Polen precis över och där eftet är det avslutningstävlingar i Swedish League. Direkt efter det är det dags för en av årets stora orienteringsfester i Dalarna – 10‑mila på Lugnet i Falun och sedan snurrar det på med EM, sprint‑SM, VM‑tester, Venla/Jukola, SM ultralång, O‑Ringen och tillslut också ett VM! Som ni märker finns det många stora och betydelsefulla tävlingar under kort tid och det är förstås svårt att komma lika förberedd och taggad inför alla, vilket medför att även vissa mästerskapstävlingar blir nedprioriterade.

Ett exempel på detta har under de senaste åren varit SM Ultralång, som haft svårt att locka lika stort startfält som i forna tider. Vi är personligen glada över att det på förbundsmötet beslutades att denna legendariska tävling får leva kvar, men det måste nog till en prioritering i tidsprogrammet för att så många elitlöpare som möjligt skall kunna deltaga. Ett gediget tävlingsutbud är inte alltid en styrka för det innebär ju att vi sprider ut vårt deltagande till många olika platser och det kan bli svårt för klubbarna att samsynka ledarresurser och den sociala gemenskapen kan få stryka på foten när vi delar upp oss.

O-Ringen är en av de tävlingar som har som styrka att den samlar ihop föreningen och skapar en ”vi-känsla”, där alla åldrar och nivåer av deltagande är välkomna. Trots det gedigna program av värdetävlingar som vi presenterade att elitlöparna ställs inför under året så är det flera topplöpare som väljer att springa O-Ringen och vi vet att det, precis som för alla andra deltagare, blir en utmaning för dem att orka igenom hela O-Ringenveckan. De behöver också komma väl förberedda för terrängen och vara på det klara med vilken målsättning de har för totalen samt de enskilda etapperna. Här kan ni lära av varandra ute i föreningarna, så nu när det närmar sig kan ni passa på att ställa era elitlöpare mot väggen och diskutera de olika utmaningarna som ni gemensamt ställs inför!

Läs Sälen-expertens tips

Här, i denna del av träningsskolan, tänkte vi ta upp lite om de luriga terrängskiftningarna från det öppna fjället ner mot de detaljfattiga sluttningarna. På kartan är detta när det går från gult till halvöppet gult och så småningom vitt, ibland även med grönraster insprängt lite här och där.

Roger Larsson, ”Sälenexperten”, har tangerat ämnet en del i flera nummer av O-Ringentidningen och påpekat att gränsen mellan skog och kalfjäll kan upplevas diffus/otydlig. Det är alltså kartritaren Kenneth Kaisajuntti som på kartan har försökt illustrera vart gränsen går, men den är svårtolkad och snarare något för de orienterare som är mer ”konstnärligt lagda” än de ”matematiska”, som vill ha exaktheter. Med tanke på hur ofta vi springer i andra typer av ”vit skog” så har ju hjärnan fler erfarenheter kring hur det då sett ut och när vi nu kommer till fjällterrängen så gäller det att programmera om sig lite och hitta sin strategi för att tackla dessa luriga skiftningar i terrängen.

Det som gör denna skiftning extra svår är att det ofta finns fjällbjörk insprängd i den övriga vegetationen och denna fjällbjörk skiljer sig ju en del från den ”vanliga vita skogen” som vi ofta befinner oss i. Ibland undrar man varför ingen har talat om för fjällbjörken att man får en dålig hållning ifall man inte sträcker på sig, för dålig hållning har den definitivt. Istället för att sikta mot stjärnorna växer den mer kors och tvärs, i sidled, och slingrar sig hit och dit, allt för att göra det så svårt som möjligt för orienterare att springa rakt och snabbt igenom den, litegrann som strandvegetationen med ex kryptallar i Åhus/Halland (Fjällbjörken kan ses som en light version, där det är lättare att forcera men lite svårare att läsa på). Hur tacklar man då dessa partier på ett bra sätt?

10 mila exempel träningsskola

Exempel 1

Sträckan är från 10-milaområdet på Lugnet, dvs. en klassisk dalasluttning. Den utgör ett bra exempel på hur du kan träna på att orientera en fin sträcka från fjäll ner till skog, utan fjällbjörk. Även om kartan inte visar att det förekommer vegetationsskiftningar när du närmar dig kontrollen så kan upplevelsen vara annorlunda, ofta tätnar skogen och ger sämre sikt längre ner i sluttningen.

Första halvan på sträckan är ju ganska enkel och du kan hålla hög fart. Du vet att du kommer träffa stigen efter halva sträckan och det finns flera tydliga detaljer att läsa på. Det går dessutom uppför, vilket ger dig tid att enkelt läsa kartan och stämma av riktningen. Därifrån är det sedan mer kritiskt för nu måste du veta exakt varifrån du attackerar kontrollen. Om det inte ska försvinna en massa sekunder så måste du ha full kontroll rakt mot stenen från din sista säkra eftersom det då är en bit kvar fram till kontrollen. Så kanske blir det en tempoväxling uppe på toppen, vid sista säkra, men helt klart är att det måste bli en mer frekvent och noggrann riktningskoll. Det är generellt lite som att springa nattorientering.

På dagen behöver du inte vara lika noggrann för då ser du längre och har fler detaljer att stämma av mot. På natten blir det viktigare att ha en sista säkra samt att du håller riktningen och inte börjar tveka på den. Skiftningen från fjäll till skog är likadan, det gäller att vara extra noggrann, precis som om det vore natt.

Även om vegetationen inte alls är som i Sälen under 10-mila så kommer det med största sannolikhet att bjudas på en del sluttningsproblematik och med tillägg av nattorientering så har du en jättebra O-Ringenträning i utmaningen som väntar där!

Att parera fjällbjörken

Precis som nattorientering är det när du kommer från fjället och ska ner i skogen, dvs ganska enkelt i teorin men desto svårare i praktiken och ännu svårare blir det om det dessutom finns fjällbjörkar i vägen. Då måste du göra en snabb avvägning och bestämma om du ska försöka springa där det går att ta sig fram, med risk för att tappa riktningen, eller om du ska ta fighten och försöka forcera rakt igenom den? Vi förespråkar ett mellanting, med distinkt forcering om fjällbjörkspartiet ser någorlunda passerbart ut. Men det kan vara väl värt att investera några sekunder extra direkt efter sådana här partier, där du snabbt reflekterar kring hur det gick - kunde jag hålla riktningen igenom?

Om ja → fortsätt.

Om nej → Vilket håll vek jag? Ska jag korrigera riktningen?

 

Vegitationsskiftningar violett O-Ringen Sälen

Exempel 2

Sträckan mellan kontroll 8-9 här är från en övning med terrängskiftningar i Hem-fjällstangen. Satsar du på grön variant med undvikande av det gröna och kör säkert genom att sikta på stora myren? Eller blå variant och försöker gå rakt/ta dig igenom fjällbjörken? Vi tror att sträcksegern kan vinnas på blå men att genomsnittstiden är klart bättre på grönt vägval. Det gäller att du är på det klara med vad som passar dig bäst när beslutet skall tas… Det svåraste som finns är om man bara planlöst fortsätter ner i sluttningen och inte vet om man tillslut dragit sig mest höger eller vänster. Sikten är sämre än den var alldeles nyss uppe på fjället (där du kanske såg 1000m och inte behövde stämma av riktningen så frekvent) och nu i skogen kanske du bara ser 5-10m framåt om du har otur. Här kan etappen och hela veckan ödeläggas på bara ett snabbt litet felaktigt beslut. Så tänk igenom hur du vill tackla det.

Vegitationsskiftningar O-Ringen Sälnen

Utmaningen

Hur tacklar du denna sträcka som kan vänta dig på etapp 3 under O-Ringen in?

Copyright © 2015 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision