Johan Hallgren - Mitt roligaste orienteringsminne

Banläggaren Johan Hallgren delar med sig av ett minne som respresenterar allt det oväntade som kan hända under en orienteringstävling!

Mitt roligaste orienteringsminne 1989 gick 10-mila i Bogesund, nära Vaxholm norr om Stockholm. Jag sprang för Örkeljunga FK och jag skulle ur på sträcka 4 som var en nattsträcka. Vårt lag var knappast något topplag, blev vi bland de 50 bästa var det väldigt bra och för mig som var skolad i orientering på Gotland var 10-mila den ultimata utmaningen. Löparna innan mig hade gjort det bra och jag sprang ut i mörkret, 30 sekunder efter ledarna och det var runt 40 löpare före mig. Inledningen på banan inbjöd inte några extrema svårigheter men det var i den bortre halvan som det var svårt, riktigt svårt. Jag brukade ha ganska lätt för att ligga med på 10-mila. Jag hade bra koll på kartan och kunde följa rätt gaffling, oftast. Som vanligt gick det fort och löparna kommer och går beroende på gafflingen. Fram till kontroll 5 (nr 45) hade det gått bra och till kontroll 6 (nr 52) var det en svår sträcka där det inte fanns några andra alternativ än rätt på. Löparna jag hade runt mig var inte så offensiva längre och jag såg ingen framför mig. Min plan var att jag springer rakt på, stegar och tar sista säkra vid bäcken på halva sträckan, ”det borde vara lugnt”. Vi körde på, ingen framför, kompass och stegning. Bäcken dröjde men jag fortsatte följa kompassen, plötsligt ser jag en kontroll, bra där kan jag läsa in mig. Råkar kolla kodsiffran, det är min! Jag utbrister ”Fy fan vilken tur” vilket också är vad som hörs i riksradion när de första löparna kommer till kontroll 6 på sträcka 4. Mamma som sitter och lyssnar hemma i Visby håller på att dö av spänning. Jag vet inte att vi är först men det går bra och när vi närmar oss målet ser jag bara en löpare. Vi fortsätter plocka kontrollerna och hör förvarningen, ”de första löparna är på gång”. Det är med glädje och stolthet jag springer mot målet som första löpare på sträcka 4 i 10-mila 1989. Tänk vilken glädje man känner när man överträffar sina förväntningar. Jag blev aldrig så bra som jag ville men jag tror att glädjen är densamma när man överträffar sig själv, oavsett om man springer VM eller KM, eller sträcka 4 på 10-mila i Bogesund. /Johan

Copyright © 2015 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision