Del 5 Vägvalsproblem

Redan i första delen av orienteringsskolan var Albin inne lite på de olika vägvalsproblem du kan komma att stöta på under O-Ringen i Höga Kusten. Här kommer nästa del.

Då resonerade jag en del kring att ta säkra beslut på korta sträckor, och kanske plocka några höjdkurvor ”i onödan” för att få en säkrare kontrolltagning. På längre sträckor finns det mer tid att spela på och löpbarheten får större betydelse än säkerheten. Jag tänkte i den här delen fortsätta med lite andra bitar kring vägval.

Höjder – runt eller över?

Runt eller över är en klassisk frågeställ- ning. Med kuperingen som väntar kring Örnsköldsvik är det här ett beslut vi alla kommer att ställas inför många gånger. Det är svårt att ge några generella råd, det finns ingenting som gäller och fungerar för alla sträckor.

Vad skulle du välja på följande sträcka? Jag själv har väldigt svårt att i dagsläget bedöma vad som är snabbast.

För att kunna välja rätt skulle det vikti- gaste för mig vara att tillbringa en del tid på närliggande kartor. Först då kan jag verkligen se hur fint jag kan förvänta mig att hygget på det röda vägvalet är, hur brant

backen på det blå är och om mossen kanske kan vara bra att använda sig av på det gröna.

Starttidens betydelse

O-Ringen är unikt på många sätt. En viktig aspekt att ta med i väg-

valsbedömningen är alla tusentals löpare som är ute i skogen och skapar spår. Vid tidig start kan det löna sig att springa en hel del runt, medan dagarna med senare start tillåter en mer ”rakt på-attityd". Det är svårt att hitta risiga områden på O-Ringenkar- torna (där spåren kommer att göra störst skillnad), men för att illustrera det hela har jag tagit detta exempel.

Blått är enkelt och snabblöpt hela vägen. Det kommer inte skilja många sekunder mellan sen och tidig start på det vägvalet. Det röda vägvalet har också en bra inled- ning, endast någon höjdkurvas stigning och bra löpbarhet fram till halva sträckan. Men andra halvan av sträckan är inte särskilt rolig. Skrålöpning utför i ett område med undervegetation. Det känns minst sagt riskabelt, men med en sen start på O-Ringen skulle jag utan tvekan valt rött och hoppats på både en förenklad orientering och en förbättrad löpbarhet tack vare spåren

En rejäl långsträcka

Det är i slutet av banan, näst sista kontrollen och benen börjar bli ganska möra.Vad väljer du?

Det röda vägvalet är tänkt som en banläg- garfälla. I slutet av loppet är det lätt att tappa lite fokus och framförhållning.

Det här är ett vägval som du garanterat tap- par tid på. Trots att det kanske ser självklart ut hemma i soffan, så är jag övertygad om att många skulle falla i fällan och börja springa utför på vägen söderut. Det blå alternativet är tufft. Det inleds med en riktigt tung stign- ing och har svår orientering hela vägen, men finns det kraft kvar i ben och huvud så tror jag att det är snabbast.

Grönt är i mina ögon också en bra lösning. Med lite slitna ben minimeras din tidsförlust genom att du håller dig på stig. Kontrolltagningen blir dessutom relativt enkel, genom att du kan följa den stora brantkanten på slutet.

Vad gör man då om man börjar på det röda vägvalet? Släpp stoltheten och ändra dig så fort som möjligt, skulle jag säga.

Med en snabb korrektion och övergång mot en variant likt den blå blir nog inte tidsförlusten alltför stor. Klassiskt för mig är dock att jag försöker tro på vägvalet jag råkat hamna på och fortsätter på det. Detta trots att jag kanske egentligen vet att vägvalet kommer att kosta mig massor av tid, och att det bästa vore att ändra mig så fort som möjligt

Spela på dina styrkor

Jag nämnde redan i första delen att det kan vara bra att spela på dina styrkor.

Tänkte att jag tar upp det igen, då det verkligen är någonting som jag tror att många kan ha hjälp av. Det hävdas så ofta att ett vägval ”är bäst”, vilket jag inte alltid tycker stämmer. Ett klurigt rakt-på-vägval kan vara klart bäst för mig, medan det för en stark väglöpare kan vara klart bättre att springa runt.

Personligen tror jag mig veta att löpning i grönområden och småbökig terräng passar mig väldigt bra och jag brukar nog forcera lite extra i sådana partier. Sedan tror jag också att jag tappar en del tid i branta stigningar, eftersom jag ofta får en negativ känsla och dåliga tankar i dessa backar.

I exemplet nedan skulle nog det gröna vägvalet passa mig bättre än både det blå och det röda av just den anledningen. Jag slipper den tunga backen och de jobbiga tankarna om att jag tappar tid mot de löpare som är starka här.

Den faktiska tidsskillnaden kanske inte är så stor mellan vägvalen, men känslan när man springer ett vägval som ”passar” är åtminstone för mig väldigt god. Ofta blir sträckan lite extra fokuserad och väl genomförd och dessu- tom kan det få följder på kommande delar av banan. En positiv känsla som hänger med helt enkelt.

Så om du har chansen att välja, varför inte välja det vägval som passar dig?

Det handlar så klart om att göra det hela med måtta, men i exemplet ovan tror jag inte att tidsskillnaden är särskilt stor – och du kan nog välja utifrån dina styrkor. Vilket vägval passar dig bäst?

Copyright © 2014-2018 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision