Del 4 Vit skog med olika karaktär

Längs Norrlandskusten finns det två sorters vit skog på kartan. När jag flyttade till Västerbotten tog det ett tag för mig att greppa och förstå skillnaden på vitt och vitt, men när du väl har knäckt koden så är det inte särskilt svårt.

Vit skog och krullig kurvbild innebär god sikt, mestadels tallskog, ofta sönderskuret med berg i dagen och löptekniskt lite svårare. Vit skog och slät kurvbild domineras i stället av gran, sämre sikt, lite mjukare i marken men inte lika knixigt löptekniskt.

Den här växlingen mellan god och sämre sikt utnyttjar ju så klart banläggaren, och det gäller att ha med det i beräkningen när du väljer vägval i sluttningarna.

Läs av terrängen

På dagens första sträcka har jag ett ganska tydligt svar på vilket vägval jag skulle välja, men har vissa svårigheter att konkret förklara varför. Det är ganska marginella skillnader här. Kontrolltagningen på de båda alternativen är ungefär likadan, stigningen skiljer sig inte åt så mycket. Inget av vägvalen är särskilt mycket längre än något annat. Så vad avgör? Uppe på höjden är det öppet, men det är också lite skuren kurvbild.

Det kommer bli lite skutt upp och ner, ibland hällar, ibland mjukt. Det kommer bitvis vara snabbt, men ibland kommer jag att behöva sakta in, kanske titta lite extra på kompassen. På det gröna ser det enkelt och snabbt ut hela vägen, inget att väja för.

Det går sannolikt fina stråk i sänkan i början. Jag tror också att sikten kommer att vara okej för att vara i ett slätkurvigt område; jag är ändå nära en höjd och jag kommer också att kunna skymta hyggen mellan träden.

Det enda som är minus för mig på det gröna är de små stenblocken mitt på sträckan, men dessa ska jag kunna undvika.

Därför skulle jag springa grönt här.

Höjder – runt eller över?

Det röda vägvalet innebär denna gång faktiskt dubbelt så mycket stigning som det gröna (ungefär 65 meters stigning jämfört med cirka 30). Dessutom innebär det egentligen inte en enklare kontrolltagning, då kontrollen är enkel både för den som väljer röd och för den som väljer grön.

På det gröna vägvalet kan du hålla riktigt hög fart hela vägen, och förutom att det alltid kan tänkas vara lite stenigt just nedom branter, som i slutet av sträckan, ser löpbarheten bra ut.

Inte ett helt givet val, men jag är mer benägen att här ta det gröna vägvalet.


Vägval efter dina styrkor

Här är skogen till och med grön över de släta kurvorna, så det är lättare än vanligt att se skillnaden i framkomlighet. Det ser ju sjukt snabbt ut första halvan av sträckan på det gröna vägvalet – utför i ett stort sänkdrag där du även kan vänta dig att det är ganska lätt att springa riktigt fort.

Men sen då?

Från den stora branten cirka 250 meter söder om kontrollen ser det dödsläskigt ut att ta kontrollen.

Det finns ingen riktigt bra attackpunkt och sikten är sämre.

Det röda vägvalet betyder lite klättring i början, men det ser värre ut än vad det är.
Tre, max fyra höjdkurvor. Förvisso kommer det att krävas god riktning och koll på kompassen, men med god sikt uppe på höjderna bör det gå bra. Jag kommer att behöva hoppa upp och ner för lite småkanter uppe på hällarna, men det kan jag ta när det i övrigt ser så bra ut på det röda vägvalet.

Kontrolltagningen blir enklare eftersom du har en fin ås att följa ut från höjden, därefter höjd plus höjd som du kommer att se, och sikten kommer att vara god hela vägen in mot kontrollen så att du kan hålla farten uppe. Jag hade valt det röda vägvalet här.

Det är inte alltid lätt att välja väg, men jag tänker att det viktiga är att faktiskt göra ett medvetet val. Våga stanna upp och fundera på vad du tjänar på. Är du bättre uppe på hällar och med god sikt, eller kanske är du helt grym på noggrann riktning i lite tätare skog?

Lycka till!

Copyright © 2015 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision