Del 3 Skrålöpning, kompass och höjder

Albin Ridefeldt träningsskola

Del 3 är en fortsätting på Albin Ridefeldt tips kring skrålöpning. I del 1 hittar du strategier för långa och korta sträckor.

Att behärska sluttningsorientering är någonting jag tror kommer vara en stor nyckel för att lyckas på O-Ringen i Höga Kusten.

Här kommer två nycklar till för att lyckas på de kluriga skråsträckorna som väntar nästa sommar.

Riktning

Kompassen är kanske inte det första du tänker på när du tänker sluttningsorientering, men faktum är att den är oerhört viktig. Att springa snett uppför/utför är klart svårare än att göra det i platt terräng.

Mitt tips är att försöka lyfta blicken och hitta saker ”i rätt riktning”. Helst så långt bort som möjligt och helst så ”unika” som möjligt. Men det viktigaste (och enklaste) är helt enkelt att slänga ett öga på kompassen ofta. Jag ”checkar” av kompassen väldigt ofta, oftast bara en tiondels sekund för att se att jag fortsatt håller ungefär den riktning jag tror.

Del 3 kompass

Exemplet (orange svårighetsgrad) visar på en sträcka där kompassen verkligen är nyckeln. Det gröna vägvalet visar på hur sträckan kan genomföras med noggrann riktning hela vägen. De blå varianterna visar på hur en helt okej utgångsriktning kan förvandlas till ett klart tidstapp efter lite slarvande med kompassen. Just här finns det en uppfångande stig, så det bör inte kosta alltför mycket – men det är onödiga sekunder som lätt kan undvikas med några extra ”riktnings-checkar” längs vägen.

Ta höjden

Backar är jobbiga att springa uppför. Åtminstone jag vill inte ta några höjdmeter i onödan och försöker undvika det så gott det går. Det här är någonting banläggare brukar vara bra på att utnyttja. Att försöka ”lura ner” löpare på sämre vägval istället för att de klättrar upp och får fina stråk.

Ta höjden klipp 2 del 3

Sträckan nedan (svart svårighetsgrad) är tänkt som exempel på detta. Här gäller det att verkligen ta stigningen i början av sträckan (likt det gröna vägvalet). Med trötta ben är det lätt att försöka slippa backen lite och hamna längs den blå linjen. Förmodligen är löpbarheten sämre på kanten där det blå vägvalet går – och faktum är ju att man måste ta samma stigning in till kontrollen till slut ändå.

Mitt råd blir således att se till att ta den höjd du planerat även om benen är trötta. Det lönar sig sällan att börja skråa och försöka spara någon höjdmeter.

Summering:

 – Kolla kompassen!

– Ta backen även om benen är trötta!

 

Copyright © 2015 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision