Ledare: Samma sport - olika utmaningar

O-Ringens andra etapp bjöd på en lite annorlunda utmaning för elitlöparna. Längst bort i väst ligger området Stenstorp. Det var det första området i Finspång som blev karterat för orienteringslöpning, redan år 1948. Löparna tog sig an det anrika terrängområdet med varierande resultat.

Såhär såg dagens O-Ringenkarta ut år 1948. Foto: Per Lindman

Hur långt är det till Danmark?

Ja hur långt är det egentligen till Danmark? Någon kanske svarar att det är cirka 500 kilometer. Jag sticker ut hakan och hävdar att det är betydligt längre än så. För mindre än två veckor sedan avlutades JVM i Danmark. På den avslutande stafetten lyckades de brittiska juniortjejerna ta Storbritanniens första JVM-guld någonsin. Både Grace Molloy som springer för Kalevan Rasti och Fiona Bunn som representerar Södertälje-Nykvarn OF hade en fantastisk vecka med individuella medaljer utöver den enastående stafettsegern. På årets O-Ringen är båda med men de har inte lyckats glänsa på samma bländande sätt. Det är 500 kilometer till Danmark men mellan JVM- och O-Ringenterrängen är det betydligt längre än så.

Vad är det då som gör att det helt plötsligt blir så svårt? Det är väl fortfarande samma sport? Jag tänker att lära sig en terrängtyp är lite som att lära sig ett språk. Det är samma tecken men man läser på ett annat sätt. De brittiska juniortjejerna försöker uttala ordet ”brunbildsorientering” men det är svårt när man inte är van vid sammansatta ord.

Samma tendens syns i seniorklasserna där de nordiska löparna dominerade på dagens O-Ringenetapp. Tvärt om blev det uppenbart på fjolårets världscup i Schweiz att de svenska landslagslöparna hade det tufft i alpterrängen. Med ett stundande VM i Norge försöker orienterare från hela världen att göra sig bekanta med den norska terrängen. Det är dock svårt och tidskrävande att inte bara lära sig något nytt utan att behärska det fulländat. Jag tror att de nordiska löparna har ett så pass stort försprång att minst 75 % av årets VM-medaljer går till länderna kring Treriksröset.

Ett kosmopolitiskt orienteringsideal

För att etablera sig som en världsstjärna inom orienteringssporten krävs att man klarar av att hantera alla terrängtyper. Man bör anamma renässansidealen och sträva mot att bli en orienteringsteknisk kosmopolit. Ett vackert ideal kan jag tycka. Inom orienteringen klarar man sig inte utan en bred och omfattande kunskap om den värld vi orienterar i.

Jag har nämnt hur Stenstorpsskogen blev en tuff utmaning för några av de utländska löparna på dagens etapp men även orienterare som är vana vid östgötaterrängen fick problem när de tappade koncentrationen för ett ögonblick. Här kommer ett axplock av elitens misstag under dagen:

Miss

Anne Margrethe Hausken Nordberg missar i grönområdet.

Aebersold

Simona Aebersold är uppe på fel höjd och härjar.

Joey

Joey Hadorn gör samma misstag som sin schweiziska kollega.

Ruslan Glebov miss

Ruslan Glebov imponerar och lyckas vinna trots denna miss idag.

Copyright © 2014-2018 O-Ringen AB. Alla rättigheter förbehålls.   |    En webbsida från Limepark byggd i SiteVision