Att jaga toppform

Vilket jäkla slit man utsätter sig för va? Och ibland helt ensam. Solokvist med svetten och pulsen. Ja jägarns...

Idag sprang jag drygt 17 kilometer kuperad fartlek. Någon som är hemma i Göteborg? Sprang från Scandinavium upp till Skatås i bekvämt tempo, rundade milen i varierande tempo och sen hem igen med driv i steget.

Har känt sedan jag började träna igen i fredags att det inte finns någon fart i kroppen. Idag ändrade jag på det med hjälp av galet många backar och så hög fart jag mäktade med. Herregud. När det var åtta kilometer kvar av passet och jag befann mig mitt i en stupbrant backe i skogen ville jag bara dö. Det gjorde jag inte, men jag får erkänna att jag tvingades till en ståvila.

Som sagt, jag lever!

Jag är hemma välbehållen och har ätit räkmackor och glass med kola och chokladsås till efterrätt som sambon tillredde medan jag plågade mig själv.

Har ju inte så många dagar på mig att toppa formen och hitta tillbaka till det där jag hade i kroppen den 28 maj på Stockholm Marathon, men jag har lovat mig själv att göra det bästa av det. Vill gärna vara i slag när starten går för O-Ringen Challenge.

Med det sagt så var det här alltså bara början. GOD!